Kort sagt: Fyra saker skiljer våra kartor från en automatiskt genererad karta. Utsnittet komponeras för hand. Datakällorna väljs specifikt för varje område. Detaljerna kvalitetssäkras av människor som känner platsen. Och innehållet redigeras ner till det som faktiskt gör kartan läsbar. Våra kartor är inte minimalistiska, de är informationstäta.
Det är lätt att tänka på en karta som något som bara finns. Du öppnar en kartapp, zoomar in, och där är allt. Men en karta du ska ha på väggen i tjugo år är något annat än en skärmbild. Här är de fyra saker vi lägger mest tid på, i den ordning de sker.
1. Utsnittet: det första beslutet, och det svåraste
Innan vi ritar ett enda streck bestämmer vi vad kartan ska visa. Det låter enkelt. Det är det inte.
Ett bra utsnitt skär inte genom landskapet på ställen som gör ont i ögat. Ett fjällmassiv som delas på mitten av kanten, en sjö som försvinner ut ur bilden, en skärgård där ytterskären brutalt tar slut. Allt detta gör att kartan känns fel, även för någon som inte kan förklara varför.
Samtidigt ska det du faktiskt letar efter ligga väl placerat i ytan, inte intryckt i ett hörn. Och helheten ska vara balanserad: land mot vatten, tätt mot öppet, detaljer mot lugn. När vi ritade Skärgårdskarta Stockholm handlade veckor av arbete om var i norr och söder kanten skulle gå.
Men du kommer aldrig undan att klippa. Kartan har en kant, och den kanten måste gå någonstans. Färdigheten ligger inte i att undvika klippet, utan i att lägga det där det gör minst skada, och där det ser ut som ett medvetet val och inte en slump.
2. Datan: att välja rätt källor för just det här området
Det finns enormt mycket kartdata. Utmaningen är inte att hitta data, utan att veta vilka källor som gäller för just det här området, och vilka som inte gör det.
Lantmäteriet är alltid grunden i Sverige, med höjdkurvor, vattendrag, stigar, vägar och bebyggelse. Men varje område har sina egna källor därutöver: ledkartor från skoterklubbar och skidanläggningar, kommunala kartor, Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas data över leder och skyddade områden, OpenStreetMap. Är vi osäkra på om en stig faktiskt används kollar vi Stravas heatmap och ser var folk rör sig i praktiken.
En skidkarta behöver andra källor än en skärgårdskarta, och en skoterkarta andra än en stadskarta. Att veta vilka, innan man börjar, sparar veckor och är en stor del av det vi kan.
3. Människorna: det som inte finns i någon databas
Det här är kanske den del folk blir mest överraskade av. En betydande del av jobbet är att prata med människor.
Vi kontaktar skoterklubbar, båtklubbar, hembygdsföreningar och lokala eldsjälar. Vi frågar i Facebook-grupper för området. Vi hör av oss till företag och folk som rör sig där dagligen, och ber om återkoppling på detaljer i utkasten: stämmer den här stigen, går leden verkligen hit, heter den här viken så lokalt?
Många svarar, och svaren förändrar kartorna. Det är kunskap som bor hos människor, inte i filer, och den är ofta skillnaden mellan en karta som är tekniskt korrekt och en karta som stämmer med verkligheten så som den upplevs på platsen.
4. Redigeringen: att bestämma vad som inte ska med
Här ligger det mesta av tiden, och det är den del som är omöjlig att automatisera.
Om vi lade in allt vi samlat skulle kartan bli oläslig. En grå massa av linjer, namn och symboler. Så vi redigerar: bestämmer vad som ska med, vad som måste vika, hur stor text en ort ska ha, och hur tätt informationen kan ligga innan ögat ger upp.
Det är en avvägning vi gör tusentals gånger per karta, och vi lägger väldigt lång tid på den. Inte för att vi är långsamma, utan för att varje enskilt beslut är litet, och summan av dem är hela skillnaden.
Informationstät, inte minimalistisk
Här skiljer vi oss medvetet från de stiliserade kartaffischerna. Vårt mål är inte att ta bort så mycket som möjligt tills det bara står kvar ett snyggt mönster. Målet är att ha så mycket verklig information som möjligt, utan att kartan blir svår att läsa.
Det betyder att du kan stå framför en Dapa-karta i åratal och fortfarande upptäcka något nytt: en vik du inte visste namnet på, en stig du inte gått, en topp du sett hundra gånger utan att veta hur hög den var. En minimalistisk karta är klar med dig efter tio sekunder. En informationstät karta är det inte.
Det är också därför kartorna tar tid att göra. Se resultatet i skärgårdskartorna, skidkartorna, stigkartorna eller på kartan över alla våra kartor.
Vanliga frågor
Hur lång tid tar det att göra en karta?
Veckor. Merparten av tiden går inte åt till att rita, utan till att välja utsnitt, hämta in rätt källor, verifiera detaljer med folk som känner området, och redigera ner innehållet till något som är läsbart.
Vilka datakällor använder ni?
Lantmäteriet är alltid grunden. Därutöver använder vi OpenStreetMap, Stravas heatmap, ledkartor från skoterklubbar och skidanläggningar, länsstyrelsernas leddata och kommunala kartor. Vilka som gäller varierar från område till område.
Varför ser inte era kartor minimalistiska ut?
För att det är ett medvetet val. Vi vill ha så mycket verklig information på kartan som möjligt utan att den blir oläslig. Ett stiliserat mönster är snyggt i tio sekunder, en informationstät karta håller kvar dig i åratal.
Pratar ni verkligen med folk när ni gör kartor?
Ja, och det är en stor del av jobbet. Vi kontaktar skoterklubbar, båtklubbar, föreningar, företag och folk i lokala Facebook-grupper, och ber om återkoppling på detaljer i utkasten. Mycket av det som gör kartorna exakta kommer därifrån.
Kan ni göra en karta över mitt område?
Ja. Vi gör kartor på beställning för företag, föreningar och privatpersoner, och du kan alltid föreslå en karta du saknar i butiken.
Restaurerar ni också gamla kartor?
Ja, men det är en helt annan process. Läs om hur vi restaurerar historiska kartor.
Nytt:
Läs också
- Så restaurerar vi gamla kartor
- Kartografen förklarar: därför en tryckt karta i en digital värld
- Vandringskarta som inflyttningsgåva: så tog vi fram 60 kartor till Bate
- Sjökort eller väggkarta? Vad är skillnaden
Senast uppdaterad: 22 augusti 2026.
