Kartografen förklarar: så läser du en karta

22. elokuu 2026

Kort sagt: Tre saker tar dig det mesta av vägen. Höjdkurvorna visar terrängen: tätt betyder brant, glest betyder flackt. Linjetypen visar framkomligheten: streckad är stig, tunn heldragen är vandringsled eller skogsbilväg, tjock är bilväg. Och norr är uppåt. Sitter de tre kan du läsa en svensk terrängkarta.

En karta innehåller förvånansvärt mycket information, om du vet vad du ska titta efter. Här är en enkel guide till de viktigaste elementen på en typisk svensk karta, oavsett om den hänger på väggen eller ligger i ryggsäcken.

Höjdkurvor: terrängens fingeravtryck

De bruna, slingrande linjerna är höjdkurvor. Varje linje binder samman punkter som ligger på samma höjd över havet. På de flesta kartor i 1:50 000 är avståndet mellan kurvorna 10 meter i skogslandet och 20 meter i fjällen, alltså stiger terrängen 10 eller 20 meter från en linje till nästa. Vilket som gäller står i kartans teckenförklaring.

Ligger kurvorna tätt är det brant. Ligger de långt ifrån varandra är terrängen flack. Efter lite övning kan du «läsa» landskapet direkt från kartan: dalar, åsar, toppar och sadlar träder fram som om du såg terrängen ovanifrån.

Stigar och vägar

Stigar och vägar visas med olika linjetyper, beroende på kvalitet och användning:

Streckad linje: stig eller led. Kan variera i kvalitet, från väl upptrampad till knappt synlig.
Tunn heldragen linje: skogsbilväg eller traktorväg. Bredare och lättare att gå.
Tjock heldragen linje: bilväg, grus eller asfalt.
Röda kryss eller ledmarkering: i fjällen är vinterlederna markerade med kryss, sommarlederna med streck. Håll koll på vilken du följer.

På våra kartor utgår vi från Lantmäteriets data, men vi kompletterar med egna undersökningar, Strava-data och lokalkännedom för att säkerställa att stigarna faktiskt används.

Vatten, myr och skog

Blått är vatten, blåa streck är bäckar och åar. Myr visas med horisontella blå eller svarta streck på vit botten, och är ofta det som avgör om en genväg är en bra idé eller inte. Skog är grön på de flesta kartor, öppen mark vit och kalfjäll grå eller vit beroende på kartserie.

Orientering: norr är uppåt

Som på de flesta moderna kartor pekar kartans överkant mot norr. När du använder kartan i terrängen håller du den så att norr på kartan pekar mot norr i verkligheten (använd kompass eller leta efter kända landmärken). Då stämmer allt: vägar, vatten, stigar och terrängformer faller på plats.

Övning ger färdighet

Det finaste med kartläsning är att det blir bättre ju mer du gör det. Och blir kartan dessutom en samtalsstartare på väggen blir vi väldigt glada. Det är precis därför vi ritar kartorna informationstäta i stället för stiliserade: du ska kunna stå framför dem och planera nästa tur.

Vanliga frågor om kartläsning

Vad betyder höjdkurvorna på en karta?
Varje kurva binder samman punkter som ligger lika högt över havet. Ligger kurvorna tätt är terrängen brant. Ligger de långt ifrån varandra är det flackt.

Hur många meter är det mellan höjdkurvorna?
På Lantmäteriets kartor i 1:50 000 är det vanligen 10 meter i skogslandet och 20 meter på fjällkartorna. Det exakta avståndet, ekvidistansen, står alltid i kartans teckenförklaring.

Vad är skillnaden mellan streckad och heldragen linje?
Streckad linje är stig eller led, tunn heldragen linje är skogsbilväg eller traktorväg, och tjock heldragen linje är bilväg i grus eller asfalt.

Åt vilket håll ska kartan hållas?
Norr är uppåt på kartan. Ute i terrängen vrider du kartan så att norr på kartan pekar mot norr i verkligheten. Då faller vägar, vatten och terrängformer på plats.

Behöver jag kompass för att läsa en karta?
Inte för att förstå kartan, men en kompass gör det enklare att orientera den rätt. Kända landmärken som en topp, en sjö eller en väg fungerar också bra.

Utforska vårt utbud av stigkartor, skidkartor och skärgårdskartor.